Minuter av glädje är värda timmar av rädsla.

Vi planerade besöket till leklandet i detalj med våtservetter var tredje minut och inga händer i munnen.

Hon var jätte lycklig och sprang runt som en virvelvind. Kramades och tjoade. 

Hon ville snurra i en slags karusellsnurra som jag puttade igång.

Lite för mycket... Sen blev hon väldigt illamående och låg i mitt knä med huvudet i 10 minuter tills jag insåg att vi måste gå.

Läpparna kliade.

Vi tog oss iallafall ut. Gick långsamt hem med en påse i handen, ifall att. 

Snön föll igen.

-Mamma, jag mår illa. Var tredje sekund. Aj... läpparna.....

Mer Allergimedicin. 

-Mamma! Illa, jag mår illa.

Det spelar ingen roll vad vi gör så slutar det dåligt, Vi försöker och försöker om igen. Kritik mot än det ena än det andra. Bortförklaringar och allmänt ointresse eller så önskar vi att vi var som "er" andra. Att leklandet var en liten paus och en plats att leka av sig. 

-Det var värt de där minuterna

Säger hon. 

Det känns bra ändå att minuterna av glädje övervinner timmarna efteråt av   ångest. 

Rädslan blir frustration och irritation och panik. 

Det är ingen ide att jag döljer det. 

Det sipprar ut. 

Ingen ide att låtsas. Det syns ändå. 

Lukten av dimma och barndom

Det är en märklig känsla att så ofta tänka på döden. 

Inatt gick jag genom det daggiga gräset och kände lukten av dimman.

Tystnad. 

Gick till sjukhuset för att jag hade ett tryck över bröstet. Ibland är det så kraftigt att jag nästan svimmar av. 

Tietze syndrom kallar dom det.

Försöker förklara stressen för läkaren som faktiskt lyssnade. Mina närmaste orkar inte med min smärta. Den kan pågå i dagar och när det är som värst kommer barndomsminnen om kolukt och daggigt gräs. Detta fantastiska värmlands landskap som var vackert trots övergreppen i bakgrunden. 

Gråter som ett barn hela vägen till sjukhuset. 

Dö inte ifrån mig. 

Jag skäms då tanken passerar. 

Vem släppte in döden?

Jag vill vara en stark mamma. 

Jag beundrar er starka mammor där ute. 

Tavla

Som ett foto i en ram. För åskådare att jämföra sig med. Peta på det ömma och det genomskinliga. Så är vi. 

Skiftningarna är olika i olika ljus. Ibland tror man att vi ler men tittar man närmare så är det stumt. 

Drar du handen över försvinner färgen och ansiktena.

Målning:Mariella. Olja. 

Inga ord

Jag blev arg idag. En sekundär känsla av rädsla. 

De ringde från skolan och sa att hon mådde illa. 

I över 4 år har hon klagat på illamående och ont här och där. 

Minst hundra doktors besök och allt de vet är magsyran som läcker upp. 

Idag är jag en dålig mamma. 

Det gör ont att bli frustrerad. 

Men jag älskar dig. Mer än jag någonsin älskat mig. 

Vad gör vi alla dagar som gör ont?

Hon ville inte berätta vad som var fel idag... 

Det är mitt fel. 

Varje gång hon mår illa eller är sjuk kan lika gärna vara att hon är allvarligt sjuk. 

Inga psykologer förstår detta. 

Jag vill ut. Hon vill ut.

Vi vill leva. 

Dåliga restauranger.

Restauranger tar inte sitt ansvar.

Ber om sallad utan ost och nötter....

Ut kommer salladen med ost.

Jag ber dom byta ut salladen för jag kan inte äta ost pga allergi. 

De tar bara bort osten men ger mig samma sallad trots kontakten med ost....

Nu skulle inte jag dö av detta. Men min dotter skulle förmodligen bli allvarligt sjuk som ni vet. 

En restaurang ska väl kunna garantera innehåll i maten numer? 

Slapphet och okunskap. 

Måste de se för att förstå?

Samhället är verkligen inte anpassat för allergiska.

Den enda restaurang jag kunnat besöka med Elsa är en sushi restaurang på Huddinge sjukhus samt McD. 

Det är tragiskt men sant. 

Varje gång sånt här händer får jag utbrott inombords. Orkar inte alltid säga ifrån.... inte varenda gång.....

Organic Green.... förbättra era rutiner kring allergi. 

Inget att göra .... Eller? Ignorera är lättare.

Denna trötthet.

Denna ovilja.

Vill bara ligga ner. 

Hoppas det ljusnar snart. Ännu inget svar från hälsomyndigheten. Inte heller från hälso- idrotts ministern. 

Tycker det är vekt. 

Få folk att duscha eller städa polen oftare! Allt har att göra med pengar förstår jag. 

Skolan har simskola där. Inget att göra förstår jag.... Eller?

Ska det bara ignoreras?

Bada måste ju barnen oavsett hur sjuka de blir.... Eller?

Ställa krav... finns det begreppet ens här?

Skärholmens simhall är full av bakterier, skriver Söderortstidningen idag.

Skärholmens simhall har höga halter bakterier. De har höga halter av farliga ämnen står det i Mitt i Söderort tidningen!

Anledningen: Gästerna duschar inte ordentligt. Vid 8 tillfällen har detta påvisats.

Det handlar om bakterier som orsakar magsjuka, öron och ögoninflammationer, feber och sår och utslag!

Även cancerframkallande ämnen Theihalometaner. Detta ämne bildas när klor reagerar med bakterier från hudflagor, svett och parfym. 

Vi hade badat massor innan hennes utslag bröt ut.

Det är en solklar koppling. 

Jag skrev till folkhälsomyndigheten och även hälso och  idrottsministern.

Även andra jag pratat med har varit sjuka. Kräkts och fått åka ambulans. 

Hur kan de tillåta det att ha öppet?

-sålänge inte någon är uppenbart sjuk sa ministern.

Hur tänker man då?

Halterna är uppmätta men ingen klagar? Är väl bara en tidsfråga!

Jag rekommenderar ingen att gå dit och simma och det är väl inget att ifrågasätta? Folk måste få veta!

Nytt besök hos läkare och Xolair

Idag fick hon xolair igen. 

Vi kan inte gå på badhuset sa läkaren tills hon mår bättre och då ska vi pröva i 10 minuter och sen kolla huden.

Hon missar skolans simskola vilket gör ont i hjärtat. Hon har blivit så duktig i bassängen. Måste väl finnas klorfri bassäng? 

Svullnaden borde lägga sig efter ett tag sas det också men man vet inte hur lång tid det tar. 

Aerius ska sänkas i dos och xolair stå kvar på samma dos då blodprov visar att xolair har effekten som önskats och visar att hon möjligen kommer att få desensibilisering.